followmylife

Okej. (förresten, har slutat att säga hej i början. känns så löjligt.) Fick en kommentar av min kära vän Andrea i veckan om att jag var en hopplös människa som jämt tappar bort viktiga saker. Och.. Vet ni vad? Insett att jag faktiskt är en hopplös människ. För några veckor sen tappa jag bort in kära mobiltelefon på stationen i Eskilstuna. Men som tur finns det extremt snälla människor på den här jorden som hittade min telefon och ringde upp in mamma! Så, jag fick tillbaka den med andra ord. Och i Söndags hade jag tappat bort min plånbok med alla viktiga saker dessutom som ID-kort, bankkort, tågkort... Men den var faktiskt inte så långt borta. Den låg faktiskt under täcket, och, jag vet inte varför jag hade lagt den där. Kanske gömma den från inbrottstjuvar under täcket så dem inte hittar den.. För jag menar, vem letar under täcket det första man gör när man bryter sig in i ett hus? Nu tänker ni säkert: "ja, men det skulle jag göra!" - säkert bara för att jag sade det just nu. Ibland är man så jäkla smart. Hm, och den tredje saken jag höll på att glömma bort var mina nycklar idag! Satte dem i dörren (alltid smidigast så.) och sen vet jag inte vad jag gjode. Tänkte nog inte. Gick jag iväg och tog inte med mig dem. Sen kom jag på halvvägs att jag glömt något. Nycklarna. Nycklarna! Sitter kvar i dörren. Smart drag. Duktig.

I alla fall. Tråkigaste dagen ever. Gått på tusen olika projektredovisningar. Och redovisat. Gick bra. Redovisade bara på 15 minuter. Men maxtiden var 20 minuter, så klarade mig ganska bra!

Hm.. Juste. Min tågkonduktör missade mig idag på tåget. Kändes väl sådär. Tänkte mer: "är man så osynlig?" Fast han upptäckte att jag satt där på vägen tillbaka. Och bara: "Jahaa, ojdå, satt du där. Det var ju inte bra att man glömde dig". Jäkla klantarsel.

Jaja, bye for now! (: